Rena rama rotvälskan

Fornsvenskan tog slut och det nya testamentet på svenska blev startskottet för en ny tidsperiod, nysvenskan. Man brukar dela upp den i två delar, den äldre nysvenskan och den yngre nysvenskan. Grunderna till det svenska riksskriftspråket läggs i Sverige som tidigare har haft olika variationer. Många namn som användes vid denna period härstammade från Tyskland, England och bibeln: Louise, Edmund och Eva.

Under denna period sker många förändringar, tack vare översättningen av nya testamentet som gav oss bibelsvenskan fick vi bokstäverna å, ä och ö. Sj- och tj-ljuden grundar sig, till exempelvis ordet stierna blir nu stjärna. Det sker lite talspråkliga ändringar, orden till och vid blir te och ve. Pronomet ni skapas och ersätter I, exempelvis kan man se det i ”Viljen I veta” som blir ”Vilje ni veta”.  Bokstaven i byttes mot j eller försvann i ord som till exempel i: kiämpe, kiöpa, siö, giöra. Många ord blir under perioden försvenskade, bland annat franska ordet caffe blir kaffe, det bildas flera varianter på samma ord exempelvis tjugo, tjugu, tjuge.

På 1700-talet började tidningar att ges ut i Sverige där journalisterna skrev på ett smidigare och enklare språk, år 1732 gav Olof von Dalin ut det första numret av Then Swänska Argus som var en tidskrift vilket blev startskottet på den yngre nysvenskan, där använde han svenska ord istället för franska. Franskan var 1700-talets trendspråk, bland annat kommer orden armé, frisyr och toalett från franskan.